Dairy Deco

Stil, funktion och glädje

En hyllningssång till småländskt hantverk

Publicerad 2016-12-01 17:24:21 i Allmänt, inredning,

 
Vi klickar förvisso dagligen hem varor från alla världens hörn och drunknar i mängder av reaerbjudande (ja, jag pratar med dig Black Friday!) varje gång vi öppnar mailkorgen, men känns det inte ändå som att vi parallellt med/eller som en konsekvens av detta överflöd, längtar allt mer efter genuitet och äkthet? Och efter den kvalitet som man bara hittar i riktigt bra hantverk? För när allt i hela världen nu är ett enkelt knapptryck bort, visst blir man då lite extra förälskad i det som är genomarbetat och inbjuder till en stunds eftertanke?
 
På en julmarknad för ett par veckor sedan fastnade jag lite oväntat vid ett bord med svarta smidesljusstakar. Jag hade inte hört talas om Våges  tidigare, men blev omedelbart förälskad i deras handgjorda produkter som var så otroligt genomtänkta och kreativt utformade.
 
När jag kom hem var jag tvungen att läsa på lite mer om företaget som visade sig bära på en lång hantverkarstradition. Det var nämligen redan år 1875 som grunden till företaget lades då Carl Samuelsson började smida allt från borrar till slädar hemma i smedjan på gården. Han bodde i den lilla småländska byn Gisslamåla, inte långt från den plats där företagets verkstad (där all tillverkning sker) nu ligger. Hantverkarstraditionen har sedan dess gått i arv från generation till generation och idag är det Carls barnbarns barnbarn, de fyra syskonen Nilsson, som driver Våges smide vidare tillsammans med hantverkaren Pär Jonasson. 
 
Jag tror faktiskt att jag tycker ännu mer om ljusstaken jag köpte nu när jag vet att det är flera generationers kärlek till hantverket, som har bidragit till att den idag står på min kakelugn med första adventsljuset tänt.
 
Adventsljusstaken som kan användas både med värmeljus och stearinljus fick bli en försenad födesedagspresent från mina föräldrar.
 
(Alla bilder från www.vages.se) 
 

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Beatrice

Frilansande inredare och skribent. Fick, efter många år i storstäder runt om i världen, hjärnsläpp (typ) och tog över barndomshemmet - ett gammalt mejeri - i den lilla halländska byn. Bor där sedan två år tillsammans med man, barn och väldigt livsglad hund. Livsmotto? Sista meningarna i Robert Frosts dikt The road not taken. "Two roads diverged in a Wood, and I - I took the one less traveled by, And that has made all the difference." De raderna har ekat i mitt huvud sedan jag tog studenten och har i perioder inte gjort livet helt enkelt. Men alltid intressant.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela